Den gamla offerplatsen vid Avvakko

Pehr Högström skriver i sin bok ”Beskrivning över de till Sverige lydande lappmarker” från år 1747 om seitar och likaså gör Jon Engström i sin bok ”Resa genom Norrland och Lappland till Sulitelma och Gellivare år 1834”. Dessa kunde som vi vet vara egendomligt formade stenar, hela berg eller andra naturformationer. Till dessa offrade folket renhorn, djurben och kranium, metallföremål, smycken och även levande djur för att få både lycka och hjälp. Offerstorlek efter behov att bli hjälpt kan man enkelt säga. Man kunde offra få att få en bra jakt eller fiske, en säker födsel för sitt barn eller en önskan om att slippa sjukdomen man själv eller renarna drabbats av. Enligt många källor levde detta kvar här uppe ännu långt in på 1900-talet. Kanske inte av själva tron i sig, utan mer ett sätt att ”vara på den säkra sidan” när man passerade någon gammal helig plats. Så kanske även idag.

Seite som funnits vid Vuosma i Gällivare kommun.

”Men att de också kan få ont utav dem, sluter jag av en viss lapps egen berättelse. Han har berättat att då han för några år sedan kom oförvarnandes vid sin flyttning att gå för nära intill en sådan seite vid Keppovuoma som är ett nybygge cirka fyra mil norr om Gällivare. Han trädde över udden där stenen låg, så nära intill honom att han kom på själva vägen som ledde fram till seiten.

När han kom på sig själv med vart han befann sig lovade han då offer av vajor, oxrenar, får, getter och annat till seiten om han inte skulle få något ont utav sitt misstag. Men seiten godtog inte hans löften och samma natt kom vargar in i hans renhjord och gjorde honom en stor skada.

Jon Engström skriver i sin bok ”Resa genom Norrland och Lappland till Sulitelma och Gellivare år 1834.” följande; ”Utom det ovannämnda offerstället, vid Saivo uppgivas flere andra orter, dels stenar och dels forsar, hvarest de gamle lapparne hållit sin gudsdyrkan, här i trakten. Såsom sådane nämnes: ett ställe vid Keppojaur, vid närheten av fjellberget Keppo Dunder, på vägen till Juckasjärvi.” Keppojaur och Keppovuoma är för övrigt två äldre namn på byn vi idag kallar för Avvakko.

Den här aktuella seiten låg på en udde vid sjön Saivo som ligger bredvid byn Avvakko (Keppovuoma). Ordet Saivo eller också Saiva är det som betecknas för gamla heliga sjöar, alltså sådana som folket före oss offrade till och är en bra ledtråd. Från tjänsten fornsök finns följande information nedtecknad om denna plats på udden vid sjön Saivo.

saivo1

 

saivo2

Enligt uppgifterna ovan så var det skogssamerna i Vuollesiita eller Nederbyn, som var Gällivaredelen av Sjokksjokk som använde sig av denna offerplats. Vid Harrilobbel bodde några av mina förfäder i kåtor, och det är inte långt bort. Det finns alltså en chans att dessa människor offrade till just denna seite. Ganska häftig tanke faktiskt !

Även vid den stora sjö jag själv bara bor ett stenkast eller två ifrån, Sarvijärvi, ska en offerplats ha funnits en gång i tiden. Sarvi betyder horn och det ska ha funnits stora högar med offrade renhorn på ett ställe vid sjön. För att vara på den säkra sidan, släng i ett mynt nästa gång du är och fiskar så kanske du har turen med dig. Det skadar ju knappast inte. 😉

/Tommy Rapp i Avvakko

Annonser