Ödemarksbyn Kuusihuornanens historia

”Enligt muntlig tradition skall den första nybyggaren i Granhult ha varit en man som kallades för ”Ruuttin Erkki” (Erik från Ruutti), ibland även Huornas-Raukka (Granhults-stackaren).

Till Granhult kom han närmast från Ruutti. Han var renskötare och hade många renar, tydligen var han lapp. Ruuttin-Erkki tycktes vara förföljd av en envis otur och eftersom han hade många renar var han beroende av goda renbeten. Han vistades ett tag i närheten av Tärendö med sina renar, men då utbröt en skogsbrand som ödelade hans renbeten. Han flyttade då till Häivävaara, som ligger ungefär vid gränsen mellan Lappland och Norrbotten, men även det berget brann och han drog vidare. Han kom sedan till Aittavaara, som då kallades för Aittakenttä, och därifrån flyttade han till den plats där byn Granhult sedan växte upp. Ungefär där nuvarande Tupa ligger hade han sin boplats.

2014-09-10 11.05.23

Att Häivävaara har brunnit en gång i tiden undersökte jag under älgjakten 2014. Spåren efter en skogsbrand syns ännu tydligt på vissa ställen av området. Spåren är dock på väg att försvinna och jag blev glad när jag hittade denna som dock knappast kommer stå upp mer än ett år eller två.

Med sin första hustru hade Ruuttin-Erkki åtminstone två söner: Olli, sedemera kallad Törmän Olli, samt Raili. Raili flyttade senare till Ullatti och kallades där för Jänkänpää Raili. Med den andra hustrun hade Erkki tre söner: Pekka, Lassi och Aupo.

Om Ruuttin Erkki berättas att han var mycket stark. När stora träd fälldes fick två män lyfta toppändan för att orka, men Erkki lyfte rotändan ensam.

Olli bodde på det ställe, som även idag kallas Törmä, medan Pekka bodde på Tupa. Bröderna råkade ofta i tvist och Olli ansåg sig vara förståndigare eftersom han var den äldre, vilket han också brukade påpeka. När han blev arg brukade han säga: ”Sinä et ollu ku tukkakulli, ku istuit poron selässä ja minä talutin sitä”. (Betyder ungefär ”Du hade inte ens hår på pungen, när du satt på renens rygg och jag ledde runt dig”.) I vredesmod lämnade han så sin bror. Nu var dock Olli starkt religiös så han kom aldrig så långt innan han vände och bad om förlåtelse.”

Sagesmannen Valter Johansson f. 1886, d. 1974 i Kuusihuornanen. Barnbarns barn till Ruuttin-Erkki och Kristina Anundsdotter.

Sagesmannen Valter Johansson f. 1886, d. 1974 i Kuusihuornanen. Barnbarns barn till Ruuttin-Erkki och Kristina Anundsdotter.

Denna historia är nedtecknad av Sven-Åke Lundström och sagesmän var Valter Johansson född 1886 & Emil Larsson född 1889, båda i Kuusihuornanen. De båda herrarna var för övrigt barnbarns barn till Ruuttin-Erkki och Kristina Anundsdotter.

Man skulle kunna tro att ovanstående historia är det som hörs runt om i många byar, nämligen just en historia utan större verklighetsförankring. Men när du börjar att undersöka sanningshalten i det hela så får man se att det stämmer mer än väl! I kyrkböckerna hittar vi sen familjen:

Erik Johan Olofsson Taavola
Född 1786-02-09 i Satter-Ruutti.
Död 1871-08-08 i Kuusihuornanen.

Gift första gången med nedanstående kvinna. Vigseln skedde 1808-04-04 i Lappkyrkan, Gällivare. Notis från vigselboken; ”Han nybyggareson, hon lapp-flicka”.

Valborg Israelsdotter Kuusipää. 1785-05-31 föddes hon av föräldrarna Israel Hindersson och Ella Larsdotter Snickta på Kuusipää skatteland som låg under Sjokksjokksbyn. Egentligen kan väl detta par anses som Granhults egentliga grundare, men Israel som verkar ha varit renskötare och levt ett samiskt liv slog sig aldrig ner i Granhult utan drog bara runt med renarna i takt med årstiderna. Det var en skogsrenskötsel man sysslade med och renarna drog därför aldrig upp till fjälls under sommaren. Jag gissar att de höll till på höglandet uppe vid Porotunturi, Kuusipää, Narkaustunturi med flera under barmarksperioden för att gå ner mot den låglänta terrängen vid Vettasjoki under vintrarna. Jag funderar om inte Talvimaa, eller vinterlandet som det översätts till och ligger på fina gamla tallhedar ner mot Vettasjoki från Granhult egentligen syftar på det vinterland vart man höll till med renarna. Mot slutet av sin livstid verkar Israel ha slagit sig ner hos släkt i Ullatti där han var bördig ifrån och lagt renskötarlivet på hyllan.

Husförhör från Sjokksjokksbyn och Kuusipää skatteland. Här finns paret längst ner och Valborgs föräldrar högst upp.

Husförhör från Sjokksjokksbyn och Kuusipää skatteland. Här finns paret längst ner och Valborgs föräldrar högst upp.

På Valborgs dop i Lappkyrkan i Gällivare fanns följande dopvittnen; Anders Anundsson Alit med hustru, Anders Labba med hustru (nybyggare i Purnu och stamfader för många samer i Gällivare skogssameby), Henrik Jönsson (Valborgs farfar), Bothild Larsdotter (Snickta) (moster till lilla Valborg.)

Valborgs dog 1813-02-25 och var då omkring 28 år gammal till följd av bröstfeber, som nog var lunginflammation eller lungsot. Hon begravdes i Gällivare den sjunde mars samma år.

Erik gifte sig sen för andra och sista gången om med följande kvinna av skogssamesläkt som jag tror tjänade som piga ett tag hos den rika skogssamen Mathias Andersson Alit i Mendovárri, eller Mäntyvaara som byn heter idag. Hon var i alla fall släkt med frun i huset.

Kristina Anundsdotter
Född 1791-03-24 på Kieris Berg Lappskatteland, Sjokksjokk. Död 1877-03-16 i Kuusihuornanen.

Vigsel 1818-07-14 i lappkyrkan, Gällivare. Från vigselboken; ”Han änkling lappman Erik Johan Olofsson, hon lapp-pigan Kristina Anundsdotter från Sjockjock”

Barn med Valborg Israelsdotter:
Lena Caisa Eriksdotter f. 1809 Gift till Dokkas.
Israel ”Raili” Eriksson Johansson f. 1810-01-06. Flyttade till Ullatti.
Olof ”Törmän-Olli” Eriksson Johansson f. 1811

Barn med Kristina Anundsdotter:
Kristina Eriksdotter f. 1816
John Eriksson f. 1820. Död i unga år.
Nils Petter ”Pekka” Eriksson f. 1821-05-26
Lars ”Lassi” Eriksson f. 1824-01-06
Abraham ”Aupo” Eriksson f. 1830 (flyttar till Pajala församling år 1848)

Karl Fredrik f. 1832. Död i unga år.

”Ruuttin-Erkki” hette alltså i verkligheten Erik Johan Olofsson Taavola och var född 1786-02-09 i Satter-Ruutti och son till en nybyggare. Efternamnet Taavola verkar han ha lämnat efter första giftet för efter det ser vi det aldrig igen, utan han står antingen som Olofsson eller Ruthi. Ingen av barnen tar heller efternamnet och det var nog kanske ett sätt för honom att skilja ut sin livsstil som renskötare mot sina syskon som alla var nybyggare. Han hade slagit sig in på renskötsel och hade enligt traditionen en stor renhjord. Om han var av samisk härkomst längre bakåt har jag inte kunnat fastställa, även om detta inte var något kriterium för att hålla på med renskötsel vid denna tid. Hans far och farfar kom från en gammal nybyggarsläkt som i generationer röjt land och startat nybyggen inom lappmarken. Att han levde ett liv med renar och i kåta precis som den muntliga traditionen går stämmer mycket väl om du går igenom bouppteckningen från hans första fru, Valborg Israelsdotter. Se ”Arvet efter Valborg Israelsdotter; Ruuttin-Erkkis första hustru”. Hans båda fruar kom från skogssamiska familjer som funnits länge i sina respektive områden.

Han var gift två gånger, första gången med Valborg Israelsdotter från Kuusipää Lappskatteland tillhörande Sjokksjokksbyn och är samma marker som vi i Kuusipää jaktlag idag använder som jaktmark. Vigselboken för Gällivare säger att ”Nybyggarsonen Erik Johan Olofsson Taavola med lapp-flickan Walborg Israelsdotter” gifter sig i lappkyrkan år 1808. Valborg var dotter till Israel Hindersson Kuusipää som var född i Ullatti och härstammade från nybyggarsläkten Uhlat och skogssamesläkten Heiva/Häivä bland andra. Han levde större delen av sitt liv på Kuusipää skatteland, förmodligen var han renskötare. Valborgs mor var skogssameflickan Ella Larsdotter Snickta från Harriluobbel skatteland, ungefär mellan Avvakko & Tjautjasjaure. Se ”Familjen Snicktas skatteland Harriluobbel”.

Valborg Israelsdotter är min mormors morfars farfars mor och precis som historien säger är hon mor till Törmän-Olli och Raili. Det vill säga Olof ”Olli” Johan Ersson och Israel ”Raili” Eriksson. Det är svårt att säga precis vart hennes familj bodde här i skogarna omkring byn. Jag har letat efter gamla rester av skogskåtor men inte kunnat hitta desto mera än gamla härdar och annat. Men som skogsbruket gått fram sedan 50-talet så är det ju inte konstigt om alla gamla spår raderats. Tur att prästerna skrev ner massor av information till oss efterlevande. Förmodligen tog Erik i samband med giftet med Valborg över sina svärfars skatteland Kuusipää för eget bruk eftersom han blir kvar här under många år utan att ta upp ett nybygge utan fortsätter med skogsrenskötseln och står skriven under Sjokksjokksbyn.

Deras pojke, Olof Johan ”Törmän-Olli” Ersson från första giftet, är således min mormors morfars farfar. Han bodde på det vi än idag kallar för törmä, dvs. backen. En som idag har sin stuga där har berättat att man hittade en djup brunn där som var timrad ända från botten och upp. Förmodligen är det Olli som gjort denna brunn. Olof var född 1811 i Kuusihuornanen och dog 1889 på samma ställe. Han var gift med Maria Henriksdotter, född 1814-05-22 i Ullatti och död 1874-10-29 i Kuusihuornanen. Hon härstammade från nybyggarsläkter som Uhlat i Ullatti, Ryss i Nattavaara, Nykäinen i Kieksisvaara, skogssamesläkten Heiva/Häivä och diverse skogssamiska släkter inom Sjokksjokksbyn.

Jaktlaget har morgonmöte i byn under älgjakten 2012.

Ruuttin-Erkkis andra hustru, hette Kristina Anundsdotter, född 1791-03-24 på lappskattelandet Kieris Berg. Idag likställs detta med området omkring berget Gierisoaivi som ligger omkring Vuoddas. Detta området tillhörde också skogssamebyn Sjokksjokk vart man kan hitta hennes familj upptagen. Kristinas far, Anund Anundsson och hans tvillingbror Per Anundsson drunknade båda två 1806 i en sjön på lappskattelandet, endast 55 år gamla. Kan svaret på Granhultarnas rädsla för öppet vatten ligga nästan 200 år tillbaka i tiden ? ..Det får vi nog aldrig reda på, men vad du lär dina barn lär dom sina.. 😉 Kristina härstammar bakåt från mycket gamla led av skogssamer i de södra delarna av Gällivare kommun. Vigselboken för Gällivare säger att ”Enklingen Lappmannen Erich Johan Olofsson med lapp-pigan Christina Anundsdotter ifrån Sjocksjock.” vigdes i lappkyrkan, Gällivare 1818-07-04. Detta ger oss ytterligare en inblick i att Erik inte ännu 1818 hunnit bli nybyggare utan fortfarande förde en mer eller mindre nomadiserad tillvaro. Kyrkoboken säger i perioder att man kan hitta familjen i ”Satter et Kosipä” vilket betyder ”Satter eller Kuusipää”. I Satter finns man ibland hos Eriks släkt, ibland hittar man dom i Kuusihuornanen.

Kristina och Erik fick som historien säger tre pojkar; Pekka, Lassi och Aupo. Nämligen Nils Petter ”Pekka”, Lars ”Lassi” och Abraham ”Aupo”.

Nils Petter ”Pekka” Eriksson, född 1821-05-06 i Kuusihuornanen och död 1885 på samma ställe, var min morfars farfars far. Han betecknas under sitt liv i kyrkböckerna som först lappdräng, sedan nybyggare. Han levde och verkade hela sitt i Kuusihuornanen och gifte sig med Martha Ersdotter, född 1820-05-01 i Ullatti och död 1884 i Kuusihuornanen. Hon kom från nybyggarsläkten Uhlat, skogssamesläkten Heiva/Häivä, nybyggarsläkten Ryss i Nattavaara, brukssläkterna Stålnacke, Spett och Thun i Svappavaara, skogssamesläkter inom Sjokksjokk samt birkarlssläkterna Chore och Oravainen i Torneå.

I Gällivare födelsebok för år 1821 finns följande:
Den 26 maj 1821 döptes sonen Nils Petter, föräldrar Erich Johan Olsson och hustrun Christina Anundsdotter. Dopvittnen var nybyggaren Christian Esajasson med hustrun. Anund Anundsson med hustrun Christina Pavasdotter. (Bror & brorhustru till Kristina) Lars Knutsson med hustru. Alit Anders Matsson med hustrun Valborg Nilsdotter.

Ruuttin-Erkki med familj finns under en stor del av livet upptagna under Sjokksjokksbyn tillsammans med andra som inte innehade några nybyggen. Historien säger att han slutligen slog sig ner på det vi idag kallar för Tupa. Man sägs ha hittat en gammal grund där när man grävde och förmodligen så är det Ruuttin-Erkkis gamla tupa, dvs. ett pörte med fyra väggar och tak där Granhults historia började för drygt 200 år sedan. Men än idag hörs det i byn sägas att ”de första barnskriken hördes i Aittavuoma”, precis som historian säger.

Ruuttin-Erkki lämnade vår värld år 1871. Hans hustru ända till slutet, Kristina ”Ristin” Anundsdotter lämnade samma värld sex år senare, år 1877. Deras barn höll ut ungefär ett decennium till. Törmän-Olli dog 1889 och Pekka dog 1885. Men vi lever än och fortsätter med våra liv i byn. Renskötare blev till nybyggare, som blev till skogsarbetare, som blev till dagens gruvarbetare, läkare och många andra yrken. De sista i byn som var involverade i renskötseln var vad jag vet min morfar Tore Isaksson och hans bror Bernhard Isaksson. De höll länge på med skogsrenskötsel och hade också renar hemma på gården i byn. Min mammas kusin berättar att det var så roligt att fara ut och köra med renarna i skogen när han var liten. Om någon först for med häst till skogs och man följde efter med renar så började renen liksom att tävla, och sprang mycket fort i hästens spår. Lattjolajban för unga killar som saknade skotrar skulle jag tro, haha. Man berättar vidare att de också hade väldigt mycket vackert gjorda dragdon, slädar och annat som hörde till renarna, men allt är tyvärr borta idag. Som ung pojke fick jag 1998, några år efter Bernhards död, överta morfars renmärke, men det är idag avlyst och en epok i byns historia har således gått i graven för alltid.

Ett av min morfars gamla lasson hänger numera på min vägg tillsammans med ett par skoband som morfars moster gjort för länge sedan. Inga fler renar kommer fastna i det lassot.

Ett av min morfars gamla lasson hänger numera på min vägg tillsammans med ett par skoband som morfars moster gjort för länge sedan. Inga fler renar kommer fastna i det lassot.

”Jo, vi har levt som indianer. Granhultskommunister har varit fattigt folk. Ingen radio, inga tidningar, inga vägar. Ni har väl läst om indianerna ? Så har vi haft det.”
-Axel Martinsson, Kuusihuornanen i boken tusen fasta viljor.

Så var den historien och mer än så behöver inte sägas. 1900-talet kom och tiderna förändrades, deras barn och barnbarn fortsatte sina liv och glömde så småningom nästan bort helt dom som en gång startade allting på denna plats. Platsen som egentligen inte har något, men som ändå har allt. Granhult-Kuusihuornanen.

Tommy Rapp, barnbarns barnbarns barnbarn till Ruuttin-Erkki och Kristina ”Ristin” Anundsdotter genom min morfar och barnbarns barnbarns barnbarns barn till Ruuttin-Erkki och Valborg Israelsdotter genom min mormor.

Annonser

16 thoughts on “Ödemarksbyn Kuusihuornanens historia

  1. Så himla bra skrivet Tommy! Vad roligt att du skriver ner allt du läst och fått höra. Jag sitter här med tåren i ögat, blev faktiskt rörd av att läsa detta…. En liten undring, vad är birkarlssläkt??

    • Tack, vad roligt att höra ! 🙂 En birkarl var nästan uteslutande från nedre Tornedalen och hade godkännande av kungen att ta upp skatt i lappmarken. Det gick ofta i arv från far till son och skapade ofta stor rikedom för de enskilda birkarlarna.

  2. Jag tror att han som hette Aupo stavas Aapo eftersom det är Finska namn på pojkarna… / trevlig och intressant läsning…bra gjort!

  3. Tack för artikeln om Granhult! Vi är tydligen släkt för ”Törmän Olli” var min farfars farfar. Jag är väl en generation äldre än du misstänker jag. Tack också för artiklarna om Valborg Israelsdotter och familjerna Snickta och Heiva. Jag har själv släktforskat lite. Jag hittade att Taavola-släkten kom från trakten av Jouksengi (birkarlssläkt från 1500-talet) och på 1700-talet kom en del av släktenTaavola (våra förfäder) till Narken där de grundade en ny Taavolagård. Senare flyttade några till Ruutti och så småningom Kuusihournas. Känner du igen det här?

    • Hej Siv !

      Det du skriver stämmer överens med vad jag också hittat. Men eftersom jag försöker hålla mig inom lappmarksgränsen så överlämnar jag Tornedalsanorna att utreda och behandla till andra. 🙂 Tack för din kommentar. 🙂

  4. Hej Tommy!
    Jag har ett dödsdatum på Valborg Israelsdotter: 1813 den 25/2, Min källa är otydligt angiven, kan vara familjeregistret s. 277, 278, 279 nånstans. Att hon skulle vara 27-28 när hon dog stämmer i alla fall då om hon var född 1785. Jag har också att hon dog i bröstfeber och begravdes 7/3 1813.

  5. Spännande! ”Törmän-Olli” är min morfars mormors far och ”Jänkänpää Raili” är min mormors farmors far.

  6. Hej och stort tack för dina välskrivna och intressanta artiklar. Olof ”Olli” Eriksson
    (Född 1811 – död 1889) är min farfars farfar. Jag har tyvärr ingen kontakt med släkten eftersom min pappa blev bortadopterad på 30-talet, men jag har fått hjälp med att finna släkten Taavola från far till son till David Persson på 1500-talet. Om någon är intresserad så sänder jag gärna vad jag har. Jag är nyfiken om det bor kvar några från släkten i Granhult?

    Åter, stort tack för ditt arbete och engagemang!

    Pär.

    • Härligt att höra din historia Pär ! 🙂

      I stort sett alla i Granhult kommer från ”Ruuttin-Erkki” och hans fruar så det bor många kvar där även om det mest är gamlingar. Det ligger tyvärr lite dåligt till med pendling osv. men alla i min familj har stuga där, och jag bor väl mer eller mindre där under älgjakten. 🙂

      Mvh

      Tommy

      • Tommy,

        Jag ser att du efterlyser bilder. Om jag inte minns helt fel så hade min pappa gamla bilder från Granhult, bl.a. från det lilla hus där han föddes. Jag ska se vad jag hitta och sänder dessa till dig.

        Trevlig Påsk!

        Pär.

  7. Tommy,

    intressant läsning om nybyggare i Gällivare lappmark. Ungefär vid samma tid anlades en hel del nybyggen i det som tidigare varit skogssamernas jakt och ren betes marker.

    Saittarova nära Tärendö anlades av två nybyggare, Saitta-Jako, eller Noitta-Jako eller Jakob Johan Lautakoski och han svåger Karl Olof Karlsson Oja , Eskon Kalla kallad. De byggde sig var sin gård och bröt upp hemman.

    Eskon Kalla fick namnet av gården i Saittarova som mycket riktigt kallades för Kalla.

    Kalla släktgård och Karl Olof Karlsson Oja är släkten Kallas , inklusive Charlotte som är jämnårig med sin 4de kusin min dotter Anna, ursprung i Torne Lappmark.

    Släkten Kalla är utspridd över hela världen , våran gren finns i Melbourne Australien.

    Om det är rätt person så är Pär Ahlberger som du korresponderat med våran nye Svenska Ambassadör i Canberra. Jag träffar Ambassadören i Oktober när han besöker Svenska Kyrkan i Melbourne där jag är Kyrkorådets Ordf så då ställer jag frågan till honom direkt om hans släkt är från Granhult.

    MVH Sten Roger Kalla

    • Hej Sten,
      Vilken rolig läsning ! Det var intressant och jag tycker absolut att du ska fråga honom om han har rötterna i Granhult. 🙂 Världen känns bara mindre och mindre för varje år som går. 🙂 Hoppas du har det gott.

      /Tommy

Kommentarer inaktiverade.